Kitavaprojektet

En omfattande studie på ögruppen Trobrianderna i Papua Nya Guinea har nyligen tillfört betydande data i det här sammanhanget: Kitavaprojektet. Majoriteten av befolkningen på Trobrianderna lever ännu nästan uteslutande på sin traditionella kost, i vilken fisk, rotfrukter (framför allt jams, taro och sötpotatis), frukt och vegetabilier utgör de viktigaste födoämnena. Övervikt existerar inte. Vid våra etnoarkeologiska studier på öarna under 80- och tidigt 90-tal blev vi uppmärksamma på, att hälsotillståndet hos befolkningen syntes vara påtagligt gott, liksom att alla åldringar i byarna var fysiskt mycket rörliga.

Staffan Lindeberg

Kitavaprojektet startades 1990 av läkaren Staffan Lindeberg vid Samhällsmedicinska institutionen vid Lunds universitet. Ön Kitava i trobriandgruppen valdes därför att ön är mera isolerad från omvärlden än huvudön Kiriwina, och befolkningens kostsammansättning är därför som mest ursprunglig. Målsättningen var att studera den eventuella frånvaron av hjärt-kärlsjukdomar, och blodprov och EKG togs på ett stort antal individer. Också mobilitet och balans hos befolkningen studerades, som vi redan sett i ett tidigare avsnitt. Trots att sex procent av befolkningen var äldre än sextio år, och den äldsta var omkring 95 år gammal, var spontana plötsliga dödsfall okända företeelser, och detsamma gäller förlamningssymptom, liksom andra motsvarigheter till propp och blödning i hjärnan.

Perfekta värden

Serumkolesterolhalten, som speglar riskerna för hjärt-kärlsjukdomar, låg i undersökningen kring 3,0 mmol/l (vilket mindre än en promille av friska västerlänningar kan uppvisa), medan motsvarande genomsnittsvärde i västvärlden är omkring 6,0 mmol/l. Blodtrycket stiger inte med stigande ålder, och ligger kring 115/70. Kroppsvikten ökar inte hos vuxna, trots mat i överflöd, och bukfetma existerar inte. Insulininsöndringen under glukosbelastning är mycket låg, och diabetes förekommer inte. Benskörhetsfrakturer är också okända på Trobrianderna.

Ingen benskörhet

En undersökning av kvinnornas bentäthet, som gjordes av läkaren Peter Johansson 1999, i vilken samma mätmetodik användes som brukas vid motsvarande analyser i Sverige, visade det sig förvånande nog att alla kvinnor i undersökningen hade lägre bentäthet än svenska kvinnor i motsvarande åldrar. Detta visar sannolikt att bentätheten i sig själv inte är den enda avgörande faktorn för att benskörhetsfrakturer skall uppstå. Kosthållningen och det mycket aktiva rörelsemönstret under hela livet är faktorer som synes påverka benets motståndskraft mer än själva bentätheten. Man skulle kunna tänka sig att genetiska faktorer ligger bakom hälsoförhållandena, men så synes inte vara fallet.

Fetma och dåliga vanor

Av avgörande betydelse är de kontrollindivider som också studerades: trobriandbor som flyttat från öarna och som nu lever på västerländskt sätt i städer på Nya Guinea. På kort tid uppvisar de exakt samma kroppsförändringar som västerlänningar, exempelvis fetma. Detta är ett känt fenomen världen över – vi håller nu som bäst på med att exportera vår dåliga livsstil och undermåliga matvanor till den tredje världen. Av den miljard människor i världen som är överviktiga finns många där. Extrem fetma hos unga pojkar i Kina, som ett resultat av en snabb övergång till västerländsk mat och dryck, de så kallade ”nya kejsarna”, har blivit ett gigantiskt hälsoproblem i landet. Två av tre kardiovaskulära dödsfall inträffar idag i u-länderna, och på många håll noteras en skrämmande hög prevalens av typ 2-diabetes.

Källa: Staffan Lindeberg – föreläsning, Lunds universitetssjukhus.